Elin Solberg

Alltså, idag har varit en sån jävla katastrofdag så jag blir faan galen..
Tillattbörja med hade jag ett mindre trevligt samtal igår strax innan läggdags, vilket gav mig massa tankar, frågetecken, grubbel och gnat.. Så när jag vakna i morse ( BLEV VÄCKT AV Carlstedt ;P ) så startade hjärnverksamheten..
Satt snart därefter på jobb och kände hur ont i huvudet jag hade.och vad min rygg gör ont, och sa till Backman att guuuuu va trött jag är..
Japp, DÅ SMALL DE TILL OCH ALLT HARVA! Kortköp funka INTE alls, vi satte upp lappar och fick förklara för stackars kunder, kassorna va SEGA som fan och jag kände hur min bägare va rågad för längesen..
När jag stog inne på kontoret innan jag skulle ha kolonial så fick jag ta några djupa andetag och andas för då va inte tårarna långt borta! Jag ville bara skrika åt vår vice chef att NU GÅR JAG FAAN HEM!!!!
För jag kände att jag inte pallade en sekund till i skiten, men ärligt.. På vårt jobb handlar allt om att samarbeta..
Så jag ville inte göra de surt för alla andra utan valde att sansa mig..gnällde av mig lite åt Jessica som lyssnade så snällt ( hon hade inget annat val eftersom jag valde att jobba med hennes pall istället för att ta ut en egen.. )

Jag skulle ibland behöva något lugnande, för jag blir ju så fruktansvärt hysterisk så fort nånting går emot mig..
Mognads sak förmodligen, jag har kännt samma hysteri sen jag va liten, då jag kanske agerade lite mer..rev ner stora tavlor från väggen och kastade ner längs trappan så glas och allt flyger i tusen delar, kasta 8 coca cola burkar rakt i väggarna så de blir stora märken och de pyser cola överallt för att burkarna spruckit.. gormade åt andra oskyldiga som råkade vara i närheten eller liknande för att avreagera mig..
Nuförtiden känner jag likadant, att de kokar i mig för minsta lilla..men på senare år kontrollerar jag de lite mer kanske..
Eller nu ljög jag, coca cola burk-incidenten va i somras men ändå..
Jag kallar de damp..