De är MIN bebis!
Hon berättade vad "pappan" & hon pratat om under förra fredagen eller när de nu va som han va där på möte..
Han ska enligt henne INTE åka utomlands, och VET inte om han vill vara delaktig i barnet, men ska ta ställning till de när han får svaret på faderskapstestet..? Inte riktigt vad han sagt till mig..men men...
Jag har från början tyckt att de är synd för barnets skull att vara utan pappa, men aldrig tvivlat på att jag kommer klara de själv.. Jag är fullt inställd på att alla jobbiga stunder, alla mysiga stunder, alla minnesvärda stunder ska vara mellan MIG & MIN BEBIS! Jag gav "pappan" möjligheten att vara delaktig, jag sa att han kunde vara en del av barnets liv även om han inte ville leva med mig.. Men han sa att han inte ville..
Jag ska klara detta själv! Jag ska ha ensam vårdnad och uppfostra MITT barn som jag vill!
Och visa att man visst klarar sig bra själv vilket vissa hade tvivel och åsikter om!
Men jag tror detta löser sig själv, han kommer inte vara delaktig från början när bebisen föds, när bebisen är liten, han kommer inte se bebisens utveckling, han har inte följt bebisens utveckling i magen.. Tror inte man känner desamma då faktiskt!
men vaaaa? Vi kom ju överens om att jag ska va pappan ;) nee, men va tänker han med? Håll bebis för dig själv!
Tänk om den blivande pappan faktiskt har tänkt igenom hela situationen och kommit fram till att han faktist vill ta sitt ansvar och vill bli pappa. Han kanske bara va chockad, och för stunden kände han att han inte va mogen. Men nu har han antagligen bearbetat det och vill vara en så bra pappa han bara kan. det kan du inte ta ifrån honom! Även om du har egen vårdnad har han rätt att träffa sitt barn ett visst antal dagar/timmar i veckan. Går inte du med på de så kan han lätt fixa det genom familjerätten.
Sen är de klart att han inte kan känna samma sak som du för barnet nu. Så länge de är i magen kan väl ingen pappa känna samma sak som mamman, men när barnet finns i verkligheten så kan båda känna lika mkt!
Barnet är lika mkt hans som ditt, glöm inte de. Ni är 2 om att bli föräldrar, ge honom en ärlig chans nu när han har hunnit tänka igenom allt.
OOOOOOOOOOOJ! ser man på!!!! jag blir chockad :O
Är det "den sk Familjen" som vaknat??? Tänkte mest på anomyms inlägg...... Var med Dig på det så kallade "familje" mötet Och vet EXAKT vad blivande far och farmor sa DÅ!!!!
Kram Mamma
Stå på dig elin, "pappan" kan inte bara komma & gå när det passar honom...! Bra elin! :)
OJ, 23 december, inte illa prickat :-O du kanske ligger på bb över julafton då. hehe. Förstår ju att det här med pappan är jäkligt sårande, att han inte ens vill höra om barnet osv. Men som det står ovanför här oxå, han kan ju faktiskt ha fått smällta det hela och insett att han burit sig åt väldigt oansvarigt, på såna här allvarliga saker måste man ju faktiskt ha rätt till någon sorts "ångerrätt". Dock tycker jag att du och han borde prata om det istället för nån förmedlare, blir ju bara konstigt å missförstånd då. Vilket fall som helst borde han ju börja bli delaktig snarast om han inte ska förlora sin chans. Min mammas far dök upp vid 7års åldern och det va uppskattat. Tror alltid det är uppskattat att få träffa sin förälder från barnets sida även om det gått 3år lr 13år. Men förstår ju om allt detta är väldigt känsligt just nu. Hoppas att allt löser sig till det bästa vilket fall som helst. Kramar.
asså seriöst. "anonym" det du säger är absolut inte fel eller dåligt, men stå för fan för vem du är, så himla dåligt och fegt!
vilken röra....stackare... men ännu en gång HEJA ELIN=)Mår du o bebbe bra????
Hej Elin...
Jag förstår din fruseration och självklart är du arg-ledsen-förbannad m.m på honom och det skulle jag med vara ! Men som sagt valde inte han detta och det kom nog som en chock, han kommer inte ur det och inser själv att han ville nog inte växa upp utan pappa... Men hoppas nu med att HAN tar kontakt med dig så NI kan prata och diskutera !
Jag träffade "honom" på stan när jag var där med Sandra och Robin och Robin prata med honom och han var på stan för att han skulle sälja sin lägenhet för att han skulle åka nu i oktober till thailand i 7 månader och det här är inte "rykten" utan hörde han själv säga detta och det är bara en vecka sen, men kanske har kommit nått ivägen !?
Hoppas iallafall att det löser sig, du har din familj och du kommer klara detta galant ! :)
KRam
Den dagen du är förälder kanske du tänker om,kanske mognar. Det är inte DITT barn, det är ert gemensamma barn. Annars får man ju använda sej av annonym spermadonator, och förklara det för barnet en dag.
Anser att alla barn har rätt till 2 föräldrar, riktigt EGO tänkande du har... Det kanske kommer en dag då barnet kommer avsky dej för att du hållit pappan borta,då kommer du garanterat ångra dej.
Antar att pappan inte är farlig på ngt vis isf borde du inte ha skaffat barn med mannen ifråga.
Klart att man blir chockad om man blir "påtvingad" en roll. Måste få tid att smälta.
Ger du honom en chans att vara med barnet från födseln så kommer han snart känna att han är pappan. Min sambo kände ingen sammhörighet förens barnet kom ut trots att vi lever ihop. En man kan aldrig känna detsamma som mamman som bär barnet...
Tänk efter!!
Sen är det klart du kommer klara dej jätte bra på egen hand, det gör alla föräldrar!!
Men du kan få förlossningsdeprition mm. Du kan få ett kolik barn som skriker dygnet runt i 4 månader,du är bara människa och barnet behöver en glad mamma som ska orka med. Då kan det vara bra att ha när och kära kring sej som barnet känner sej trygg med...
joå...allt rullar på=) trött som en gris e inne i en depperiod...blir alltid trött då=)...
Pappa är inte något man blir för att man gör någon gravid. Det är en roll som man får när man förtjänar det!!! Stå på dej gumman!!
Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt att du vill "ha" barnet för dig själv? är det rätt mot barnet? inga påhopp mot dig nu ta detta inte som negativ kritik.. jag menar inget illa. Jag har själv vuxit upp utan min pappa han VILLE INTE HA MEJ.. men att knulla till mig gick jävligt bra, sen sket han bara i mej en dag då jag var 2 år :S
asså det ja vill få fram i detta är att Om nu denne pappa visar fram fötterna och vill ha en relation med bebisen ska du inte ge han en chans iaf? barnet behöver ju 2 päron liksom, även om du klarar av allt själv liksom som är sjävlklart att du gör, men den behöver ju en pappa.. Lika så när barnet växer upp hur som så komemr den ju på ett eller annat sett vilja träffa sin pappa, den dagen när bebisen själv får barn ska ju ni båda finnas där för ert barnbarn med.. Min pappa vet att han blitt morfar.. Men han skiter i det, ja kan säga att det känns förjävligt!
Jag hoppas verkligen inte du tar detta som nått negativt jag vill bara du tänker igenom allt ordentligt. =)
och jag anser inte du har tvingat på han en pappa roll.. Han lär ju ha vetat vad han höll på med när det blev en bebis.. =) och att han inte visat fram fötterna tidigare är nog för att han är feg och säkerligen har det vart massa skit prat....
jahg hopaps verkligen du inte tar nått som negativt =)
Fan va ego du är nu. Alla Barn har väl rätt till en pappa eller? Du skrev det själv i tidigare inlägg. Han kanske har tänk å kommit fram till att han vill. Ge han åtminstone en chans!!!
hej. kom in på din blogg av en händelse och måste säga att du är mkt stark. jag blev mamma för 4 månader sen och du har en mysig tid framöver, passa på att njuta istället för att focusera på grejer runt om kring, för när väl ditt ban kommer koma ut och ni träffas på riktigt så kommer inget av det här spela någon roll. med en bra familj och bra vänner omkring sig så klarar man att vara "ensamstående". all lycka till dig och ha en fantastisk tid med din lilla bebis. kram
Hej Elin
Har läst alla svar både positivt o negativt.
De som inte känner dig eller vet hur förolämpat du bliv av honom och hans föräldrar, att de vill tvinga dig till abort.
de hade chansen att vara delaktigt så ingen syn om dom, det är inte själv klar att plötsligt ställa krav på omgänget.
han får förtjänna.
Är stolt över dig lille Elin o finns altid här för att stötta dig
härlig bild kram till er båda
Jaa, du Elin vilken soppa... Här får Du ett råd från en gammal u! Har nu pappan dragit öronen åt sig och vill ha ett umgånge med sitt barn, så är det säkert bäst för barnet. Men... dom där farföräldrarna ska Du nog föröka hålla dig och barnet borta ifrån. Vet vilka dom är och där finns det mycket skit begravt!!
Hej Elin,
Du ska veta att jag är så himla stolt över dig att du gör det här, du är så modig. & allt handlar inte om att ha en pappa till barnet, man klarar sig titta bara på mamma hon gjorde ju allt själv med mig & sara. Jag hoppas att allt kommer ordna sig & att alla som inte fattar nått kan bara sluta bry sig om andra & börja kolla på sig själva vilket liv dom har. Ta hand om er! vill du svara tillbaka så vet du vart jag finns på lunar. Kramar
Är pappan svensk?
hej.jag har varit i samma sits som du,med mitt första barn,så jag känner igen mig i det du skrivit.och jag tycker du e jätteduktig,"pappa" är inget man blir."pappa" är en titel man gör sig förtjänt av att bli.Lycka till,du har en underbar tid framför dig,Kram!
Är det inte så att du inte talade om för Pappan att du var gravid förrens det var försent att göra abort, vilket jävla val han fick. Förstår inte hur någon kan vara så egoistisk som du är, det är sinnesjukt. Fast han kan ju inte ha varit i sitt sinnes fulla bruk när ni låg med varann... Kan inte förstå hur man kan göra så här som du gör mot någon, jag skulle inte ens göra det mot min värsta fiende.
Btw så är du inte smal för att vara gravid, du har ju alltid varit lite smårund, så det märks ju inte!
jag vet hur du känner dig..har gått igenom samma sak, du ska inte ta åt dig om vad skriver här..dom kan ju inte skriva sitt namn ens
fy, vad hemskt detta låter! :( beklagar verkligen, men jag tror absolut att du klarar allt själv :) ta hand om dig & lycka till på förlossningen ^^
Hej igen!
Alltså var är det för idiot som skriver till dig här uppe?
Jag blir så ledsen när jag läser hur hon går på.
Jag känner så väl igen mig i det jag läst som du skrivit.
Min dotter blir 5 år 7 april nu!
När jag väntade henne, sa pappan att jag skulle göra abort, farfarn hota mig han med.
Skulle jag födda babyn skulle jag skriva fader okänd så han slapp betala underhåll.
Han visste var jag stodd jag harde gjort abort för och skulle jag bli gravid igen skulle jag inte göra fler aborter, då skulle jag födda fram barnet.
Då tycker jag att jag lättat mig han vet var jag står.
Vill inte han bli far då får han skydda sig tycker jag, då är det på hans ansvar, varför ska det alltid vara vi som ska kydda oss?
När jag berättat att jag är gravid blir det krig.
I bland ses vi och i bland inte under graviditeten, när jag säger till han att jag har verkar säger han du kan inte ha verkar i dag jag ska ju hjälpa en kompis att flytta.
Jag ringer till mamma och är ledsen, mamma hämtar mig så jag stannar hos henne tills det är dax att åka upp på förlossningen, mamma ringer pappan och säger att nu åker vi upp alla fall om du ska vara med.
Han kommer upp och är med på förlossningen drågpåverkad.
När jag fått upp min dotter på magen och när barnmorskorna lämnat oss i fred, går han in i alla skåp och tar saker.
Jag frågar om han tänker sova med oss på bb och det ska han säger han, men han ska träffa en vän och röka ciggar och fira att han blivit pappa.
Han kommer inte tillbaka, jag för ett samtal från polisen senare på dagen att han sitter häktad för stöld, han får 2 månaders fängelse.
Sen blir han friad, han är ute en månad sen ställer han till det så han får 6 månader till.
Jag hoppasdes alltid att han skulle vilja gå samma väg som jag.
Jag bjöd in han i våra liv att få vara pappa, sen gick det över ett år innan han hörde av sig och ville träffa dottern igen, han fick en ny chans som jag ångrar att han fick den chansen, jag sa att han skulle vara drågfri och nykter när han träffa henne, om han fräffa henne 10 gånger var han okej 2 gånger.
Sen dess har jag förbjudit han att träffa henne, jag har haft kontakt med familjerätten och dom säger att jag gör helt rätt som säger nej.
Men dotter sa aldrig pappa till han något mer, han jag lever med nu är underbar och dotter säger pappa till honom, nu väntar jag hans barn som ska komma 9 april.
Den andra har jag inte pratat med sen förre sommaren.
Han jag lever med nu ger dotter allt som inte den andra gav, kärlek trygghet, allt som ett barn behöver.
Jag tycker inte det finns något som heter biologisk, alla kan bli pappa.
Pappa är inte en uppgift att bli, att bli pappa är en gåva.
Vi måste ju skydda våra barn mot vissa människor, även om det är den andra föräldern.
Du har ju gjort så gott du kan med, nu är det upp till han att ta kontakt om det skulle vara så.
Och att du inte kan lita på han det förstår jag, jag har aldrig litat på den andra, han har aldrig fått haft dotter ensam heler, jag har alltid varit med.
Skit i vad dom skriver om här uppe, det negativa.
Jag tycker du gör det jätte bra, du kanske träffar en prins nån dag, som kan ge lilla gumman allt som inte den andra gav.Det tror jag på alla fall.
Du är en stark tjej, och du kommer klara det här bra!
Det gör vi.
Jag kan bara inte låta bli att känna med dig.
En stor kram til er
Ha det bra
